Vila sig i form?

Kan man det? Ja, jag är nu böjd att tro att det faktiskt kan vara så! I söndags, efter min kurs med nybörjarna, var det dags att träna vattenapportering. Det var mina kompisar Helena med sin Olle, Marie med sina fieldar Molly och Sessan, Shirley med Bönan och jag med Malva och vi höll till vid Agnsjöns långa vackra strand. Här kommer lite bilder från denna trevliga eftermiddag, men observera att allvarlig skrytvarning är utfärdad! 

Det var väldigt länge sedan som Malva och jag tränade men nu var det alltså dags! Alla hundarna visade sig vara jätteduktiga och min lilla älskling slog verkligen till och gjorde allt, verkligen allt rätt! Här simmar hon ut mot anden:

Tar ett ordentligt grepp, vänder och simmar lugnt och målmedvetet tillbaka.

Med lugna fina parallella simtag bär det av mot stranden.

Målmedvetet går hon ur vattnet med anden i ett fint, fast och väl paketterat grepp, skakar sig med fortsatt samma fina grepp om andan -utan att ens fundera på att släppa den !

Och så bär det iväg upp mot mattan som står högt upp på stranden – ja, uppe i skogsbrynet! 

Men för att komma fram dit måste hon hoppa över ett kullfallet träd.. men det är alls inga bekymmer. Greppet om anden är fortsatt lika stadigt som tidigare när hon hoppar över trädstammen och kommer fram till mattan för att leverera. 

Ock så blir hon riktigt förstås rejält omklappad,  blir pussad på och får höra att hon helt klart är världsbäst!

De som känner mig på riktigt vet vad jag känner för den här fantastiska hunden! Malva var ju den valp som jag aldrig hittade en valpköpare till som jag kände var god nog åt henne! När så friherrinnan från Stockholm hörde av sig och kunde erbjuda ett toppenliv för Malva insåg jag att det inte fanns några utsäkter kvar mer än att jag inte kunde skiljas från Malva – på grund av kärlek! Malva är one of a kind och, om jag nu får ta i, så nära den perfekta springern i sin personlighet och mentalitet som man överhuvudtaget kan komma! Att få leva med Malva är ett stort previlegium!

Här kommer bilder från apporteringsträningen på de andra härliga hundarna. Först ut är Helenas Olle med fint grepp.

Och här kommer Bönan och Shirley.

Och här är Marie med en av sina fieldar Molly och Sessan.

Alla var som sagt jätteduktiga och jag tror att en bidragande orsak till detta är att de fått tid på sig – att inte ha blivit söndertränade. Så ja – man kan nog vila sig i form!

Nu är jaktlydnadskursen som sagt i full gång! Jättetrevliga deltagare och goa hundar. Det är bra att ha kurs – för mig också- eftersom jag känner att jag måste gå på djupet med vad jag själv verkligen står för och tror på. Jag har lurat länge på några saker och det har nu lett till ett stort BESLUT. Nu skall jag inte längre kalla jaktlydnadskurser eller jaktlydnads-aktiviteter för jaktlydnad utan kallade det för det som det är: Jaktsamarbetskurser och jaktsamarbetsaktiviteter. Vem bryr sig? frågar sig vän av ordning Kanske ingen, men för mig har valören på orden stor betydelse och ordet lydnad i det här sammanhanget drar uppmärksamheten åt helt fel håll. Det här är en stor fråga för mig och om detta tänkte jag skriva några rader här i bloggen imorgon kväll. Så välkommen hit igen om du vill veta hur jag tänker.

Skall sluta dagens inlägg med en bild av en riktig liten goding.

Detta är Sigge, 5 månader och wachtel(allra mest). Sigge är mina grannar Eva och Jimmys hund och jag arbetar med honom som en av mina projekthundar i min utbildning. Den här lille duktiga killen är så god så man kan äta honom med sked!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s