I hermelinens spår….

Del 1, Jägarfamiljens hund framför andra….

Att vår ras genomgått stora förändringarde senaste decennierna har med säkerhet inte undgått någon i springervärlden. Hur mycket fick jag själv alldeles tydligt klart för mig när jag plötsligt en dag fick två av spaniellitteraturens svenska klassiker i min hand: Spanielboken, skriven av Marianne Hermelin och utgiven 1966 samt Spaniel och retriever av Göran Hermelin från 1973. Snabbt slängde jag mig över guldklimparna – detta är ju en fest för varje spanielälskare och jag kan verkligen rekommendera alla som är det minsta intresserade av att få lite historiska perspektiv på spanielrasernas utveckling en läsning av dessa om tillfället yppar sig. Mest intressant fann jag Marianne Hermelins mer utförliga bok om de olika spanielraserna, deras skötsel och träning. Mycket var typisk för sin tid och därför främmande för oss idag, gäller särskilt den tidens uppfostrings- och träningsmetoder. Men förutom just detta …Jag brukar aldrig, och då menar jag aldrig, vare sig tycka eller säga att det var bättre förr. Men efter att ha läst vad Marianne Hermelin skriver om springer spanieln är det faktiskt snubblande nära att dessa ord kommer över mina läppar.

Den sunda hunden När Spanielboken kom ut 1966 hade rasen tidigare fört en tynande tillvaro i Sverige men hade nu fått både ett uppsving och stadigt stigande registreringssiffror, ca 100 per år. I boken beskrivs ”En kraftfull, stilig hund med lättskött päls” – och som är frisk: ”Några defekter eller svagheter vidlåder inte den engelska springer spanieln… som förövrigt hör till de få raser som engelska veterinärer förklarat fria från ärftliga sjukdomar”. Hon berättar vidare att ”Aveln har i många generationer baserats på sunda avelsdjur och även om många uppfödare idag uteslutande strävar att få fram vackra utställningshundar är de till största delen angelägna om att behålla rasens sundhet”. Sedan var det detta med jakten. ”Den engelska springer spanieln är mest känd som jägarfamiljens hund framför andra” Hon beskriver en läraktig hund, mån om att göra sitt bästa och som är tillräckligt het i temperamentet för att ha fart och fläkt i söket och som har stor vattenpassion. Bilden på Malva här ovan får illustrera detta

Rasstandarden Den tidens gällande rasstandard finns naturligtvis också med i boken – intressant läsning. När det gäller helhetsintrycket skall springer spanieln ”vara en medelstor hund, proportionerlig och med god resning”. ”Han skall vara stark, byggd för uthållighet och ha livliga rörelser, men får ej på något sätt verka tung eller klumpig”. Man kan också läsa att hanhundens boghöjd skall vara ca 50 cm och tikens ca 47 cm, alltså betydligt lägre än idag. I boken finns också härliga gamla bilder på kända springrar från förr. Bilderna visar nästan uteslutande små och lite lågställda hundar med kort och säkert ruskigt lättskött päls.

Samma hundras? Ur historien träder här fram en sund och allert hund vars exteriör och mentalitet är ett resultat, och faktiskt en förutsättning, för dess funktion och arbetsförmåga. Ett mycket intressant tidsdokument men som även visar hur mycket en ras kan förändras på mindre än en mansålder. När man lagt ifrån sig boken är det inte för inte som man funderar: Är detta verkligen samma hundras som vi har idag? Vad har vi gjort med vår ras? Jag kommer i ett antal inlägg här i bloggen framöver att med utgångspunkt från Hermelins böcker och utifrån mitt eget perspektiv skriva om de förändringar som rasen genomgått och dess konsekvenser. Jag kommer även att försöka se framåt. Mitt nästkommande inlägg kommer att handla om mentaliteten.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till I hermelinens spår….

  1. Kari skriver:

    Jätte intressant läsning Marita. Vad har du fått tag på dessa böcker? Skulle gärna vilja ha dom själv.
    Kram Kari

    • Marita Johansson skriver:

      Ibland har man tur. En hund som jag hjälpte till att trimma hade en matte vars far- eller morföräldrar hade haft en springer för länge sedan. Så berättar hon om böckerna som fanns i familjens äga och eftersom jag hade hört talas om dom blev jag naturligtvis eld och lågor. Hon tog med sig böckerna nästa gång vi träffades så att jag fick låna dom. Men visst vill man ÄGA! Själv kikar jag in i varendaboklåda och antikvariat jag träffar på. Har sökt lite på nätet men än har jag inte fått nåt resultat.

  2. Kari skriver:

    Hej igen
    Jag har lyckats att hitta med hjälp av yvonne. Här är en länk http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=Marianne+hermelin+&screator=&stitle=
    Så nu har jag beställt.
    Kram Kari

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s