Ett giftigt inlägg

Visst börjar det dra ihop sig till vår nu! Här har vi haft plusgrader ett bra tag och dessutom vågar sig solen fram emellanåt! Bland alla positiva vårtecken finns det ju förstås de som inte är så trevliga – nu talar jag om fästingar – hatobjektet nummer ett på min lista! Allt kan hända i kampen mot odjuren!

Det var en lördag kväll förra sommaren och jag gav hundarna deras kvällsmat. Beata hade för första gången i sitt liv inte alls lust att äta och inte gick det heller att truga henne. Vad var detta? Så började hon darra och skaka. Hon lade sig ner på sängen, fick allt häftigare ryckningar i benen, ögonen försvann bakom ögonlocken och jag kunde inte längre få kontakt med henne.  Alldeles förtvivlad och övertygad om att hon just nu höll på att dö framför ögonen på mig rusade jag till telefonen och ringde Blå Stjärnan. Men, eftersom det var både helg och kväll så gick bara deras telefonsvarare på! Har de fått in akuta fall så svarar de inte alltid, det visste jag. Ringde runt till vart enda akutnummer som jag kunde uppbringa men utan att få en enda kontakt med någon veterinär! Skulle jag lasta in Beata i bilen och på vinst och förlust köra den långa vägen in till Blå Stjärnan, hoppas på att den gamla hunden som låg ensam där bak fortfarande var vid liv när jag kom fram och att det fanns någon där som kunde ta emot oss?  Eller skulle hon somna på min säng där hon låg – ja, så illa var det! Tårarna sprutade ur ögonen på mig och jag borrade ner ansiktet i hennes i hals. Älskade Beata – dö inte ifrån mig! Då kände jag hennes fästinghalsband mot min kind. – Det här skall du inte behöva ha på dig nu, sa jag och tog av henne det. Medan hon låg där i min famn så tyckte jag att hon blev lugnare och att ryckningarna i benen hade dämpats något. Jag bar in henne till soffan där jag lade henne mellan mig och soffryggen. Jag låg och höll hårt om henne och tillsammans levde vi igenom varje skakning och skälvning i hennes kropp medan den ljusa sommarnatten sakta övergick till en ny morgon. Då bar jag in henne till sängen och bredde över henne min morgonrock. Själv lyckades jag somna någon timma för att vid 5-tiden vakna av att någon står och snusar mig i ansiktet – Beata! Där stod hon och snusade på mig och viftade på svansen: Det är dags att vakna nu morsan! Vilken lycka, Beata var som vanligt och nattens fasor var som bortblåsta! Mina blickar föll på hennes fästinghalsband som nu hängde på en garderobsknopp. Kunde det vara halsbandet som var boven i dramat? Jag hade veckan innan detta hände klippt ner Beatas päls rejält, mycket mer än jag någonsin gjort tidigare, eftersom pälsen den sommaren var omöjlig att tackla på vanligt sätt. Kunde det vara så att huden nu fått mycket mer kontakt med giftiga halsbandet än då hon tidigare haft tjock päls emellan? När jag tänkt efter så stämde ju symptomen på nervförgiftning till hundra procent!

sommar 2011 016

Alla mina hundar hade under flera år haft fästinghalsband under hela fästingsäsongen och jag hade varit väldigt nöjd med det. Men, från och med nu så åkte alltså dessa av och efter detta har det bara varit Frontline som gäller!

Men…. ett litet undantag fick jag dock göra och det var Matilda som badats och just varit på utställning och som just en lördag kväll saknade fästingskydd. Hon hade ju mycket päls så hon fick på sig ett halsband över natten till dess att Frontline skulle kunde inhandlas kommande dag.

Ja, så var det då åter lördag kväll och dags att ge hundarna mat. Hör hur det brötar till och är oroligt inne i ”valprummet” där gänget väntade på maten. Jag ser med förskräckelse hur Elsa ostadigt vacklar omkring på stela, spretande ben, faller omkull som Bambi på isen och kan knappt komma på fötter. Dessutom stod hennes ögon ut som stora, stelt stirrande tefat! Vad är detta? Jag tar med henne in i soffan och börjar återigen hysteriskt ringa till Blå Stjärnan.! Den här gången var det tidigare på kvällen och döm om min förvåning – jag får svar! Berättar om hur Elsa mår men har knappt börjat prata förrän Elsa kräks upp mängder av vatten, rakt ner i soffan!

I allt detta vatten ser jag små vita avlånga saker, maskar? Nej, det är små avtuggade bitar av det fästinghalsband som Matilda haft på sig!! Du milde! Elsa, vad har du gjort! Vid det här laget var jag luttrad men att tugga i sig ett fästinghalsband- det var riktigt illa! Nu gällde det att åka i ilfart till Blå Stjärnan. För att göra det hela ännu värre så var vädret denna lördagskväll det värsta på hela den sommaren. Orkanvindar och regn som samlades som smärre sjöar på vägen! Kom i alla fall helskinnad fram efter att ha stannat ett par gånger för att kolla att Elsa fortfarande fanns med mig!

Jodå, hon fanns kvar och när vi väl kom fram på Blå Stjärnans parkering så hade de allra värsta spasmerna avtagit och precis när jag skall lyfta ur henne ur bilen så kommer också knäppet till fästinghalsbandet upp! Vi var ju väntade så vi kom in direkt. Hon hade troligen kräkts upp alla bitar av halsbandet så hon fick flytande kol och (tror jag) steroider. Elsa fick vara kvar över natten för observation fast jag måste säja att det var en ganska pigg hund som jag lämnade kvar. När jag hämtade henne på söndagen var hon sitt gamla vanliga jag medan jag själv blev jag drygt ett par tusen kronor fattigare på det här äventyret.

sommar 2011 126

Visst är det märkligt att det kunde bli så här två helger efter varandra när jag aldrig tidigare haft minsta bekymmer med gifthalsbanden. Detta var en bitter lärdom och aldrig mer kommer några gifthalsband in i mitt hus! Basta!

Om du nu undrar hur det gick med soffan så kan jag ge lugnande besked. En soffas liv kan ju delas in i två olika stadier. Det första stadiet är när den fortfarande är ny och därför alltid är övertäckt med plädar, överkast, skynken och annat som skyddar den. Det andra stadiet är när soffan blivit gammal och ful och därför alltid är övertäckt med plädar, överkast, skynken och annat som skyddar den, nu för omvärldens blickar. Mellan dessa två perioder kan det undantagsvis finnas stunder då den får komma fram i all sin glans, men detta är under mycket korta stunder. Vad gäller min soffa så klarade den sig hyfsat bra från Elsas vattenkaskader när dessa väl torkats upp men eftersom den sedan länge befinner sig i stadie två så jag tar faktiskt detta med ro!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s